Previously:

"What are the meaning of having millions of boys SO close to you, but not even wanting them?" Ida stirrade upp i himlen. Jag tittade ut mot motorvägen, ljusen från en lastbil lyste upp en bit av den stora rymden.

"I really don't know."

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade och fick se Ida sova i fönstret med huvudet lutat mot fönsterkarmen, på väg att trilla ut.

Jag låg själv på golvet vid slutet av madrassen jag och Ida släpat in för henne att sova på.

Ida mumlade något och rörde på sig fönstret. Hon lutade sig lite för långt ut och trillade ner på golvet.

"Ouch! Fan också!" Hon tittade bort på mig. "What?"

Jag kröp bort till henne.

"Listen." Vi satt tysta en stund, och lyssnade efter ljud. "There's no one in the house."

Vi reste oss och sprang ner för trappan, och ut i köket. Där låg en lapp på köksbänken.

Jag tog upp den och läste högt:

"Shira. I guess you, as much as we, has forgotten that we were going on a trip. Well, we remebered this at 12 a.m and had to pack all our stuff by that time. Justin is at a girl's house on the next street, just call. He promised

to have his phone on. And, you're still grounded."

Jag vände mig mot Ida.

"Well. What do you want to do?"

Ida hoppade upp på diskbänken. Hennes linne fläckades av solljuset och hon tänkte efter.

"I wanna shop."

Vi struntade i att äta eftersom det nästan var lunch, och byte om istället. Ida drog på sig ett par av

mina svarta shorts, och en svensk fotbollströja hon glömt hos mig. Jag letade igenom alla mina kläder,

men gav upp och tog på mig jeansshorts och ett linne.

Vi tog våra cyklar, vilket betydde att jag tog Justin's

och Ida tog min.

"Were do you wanna go first?" Jag kollade på en man som spelade gitarr brevid dörren till ett konditori. Han

hade fått ihop några småmynt, och någon hade slängt i två dollar. Jag vände mig om och knuffade till Idas arm.

Hon glodde tvärs över gatan, med cykeln slappt lutad mot benen. Jag följde hennes blick. På andra sidan gatan såg

jag en grupp människor trängas runt någon.

"Come on." Jag kollade att vägen var fri från bilar och sprang sen över. Cykeln slängde jag ifrån mig på trottoaren och trängde mig fram mellan de som stod runt.

Mitt i ringen satt en hund. Den skällde i takt med någon låt, ingen som vi kunde höra och såg osäker på varför

folk omringat honom. Jag gick ut från min plats och satte mig på huk brevid den. När jag var nära kunde jag höra

vad den skällde för låt. Boyfriend. Jag letade upp dess halsband. "Superman. Return to: headbase." Jag stönade

högt.

"What?" Ida stod brevid mig. Jag tittade upp på henne och suckade.

"This is my dog." förklarade jag och tog hunden i halsbandet och reste mig upp. "Or more correct, Justin's." Jag drog hunden i halsbandet så den tittade upp på mig. Sen nynnade jag de första tonerna ur en låt. Hunden skällde glatt resten av sången. Jag hade själv skrivit den, men inte visat den för någon utom Superman.

"See?" Jag tittade på min skeptiska publik. Sen suckade jag. "No one here who believe in me?"

Ida studerade hunden noga och sa sen:

"Oh wait, I know this dog! Yeah, it's the one that got that cut behind his ear, when runing through our hedge."

Hon pekade ut ärret bakom hundens vänstra öra.

Jag nickade.

"I gotta call Justin." Jag klappade och Superman följde mig genom hopen av stirrande människor. Jag tog upp cykeln

och vände mig sen mot dem igen. "Oh, yeah. My name is Shira, I live on 5th street from the skatepark, big white

house, you can't miss it." Sen vinkade jag åt Ida att ta sin cykel och slog Justins nummer medan vi cyklade hem.

----------------------------------------------------------------------------------------------

previosly:

"Darling, I'm Justin Bieber's sister. I have to look good. Of course I have makup."

Ida tittade sig omkring i rummet.

"Well, I don't see any."

Jag gick fram till min byrå och drog ut översta lådan. Hon drog efter andan.

"This is all the blue colors, in the next there's red and in the next there's yellow."

När vi var klara stack vi ner till stranden

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

"It's so hot here." Ida flämtade med tungan ute ur munnen och fläktade sig med handen.

Jag skrattade, och blundade mot solen. Sen hörde jag plötsligt en röst jag kände igen.

Jag tittade upp.

"Shit!" Jag reste mig upp och tog upp klänningen från marken. Jag skakade av sanden från den

och satte sen snabbt på mig över bikinin. Ida tittade på.

"What?" frågade hon och kollade åt det håll jag sett åt.

"It's one of Justin's friends" väste jag och vände mig bort från den 23-åriga killen som kom gåendes

över stranden, med ett gäng tjejer, som kastade beundrande blickar på honom, runt sig.

Ida höll handen över ögonen, och spanade mot honom. Sen tittade hon upp på mig.

"But he's pretty hot."

Jag skrattade sammanbitet.

"Yes, but if he sees me here Justin's gonna find out. We gotta go." Jag vek ihop min badhandduk

och drog undan Idas så hon rullade ner på sanden. Hon skrek till och tappade sina solglasögon i sanden.

"But I wanna stay." tjurade hon medan vi gick mot parkeringen.

"We have a pool at home, you can take a swim in that." svarade jag och började springa.

Resten av dagen var vi hemma hos mig, badade i poolen, kom på roliga kändisparnamn och förstörde köket, när vi försökte steka pannkakor. När mamma och pappa kom hem hade vi gjort upp en eld vid poolen och satt och grillade s'moores.

"Justin is not going to be home tonight." meddelade mamma medan hon packade in maten de handlat i frysen.

"Oh, in that case, can Ida stay?" ropade jag in från vår impoviserade campfire. Mamma kom ut och tittade på oss där vi satt, i våra bikinis med blött hår, som inte hunnit torka sen det senaste doppet.

"Well, I don't see why not. Fine, she can stay." Jag och Ida började skrika som femåringar och hoppa runt elden.

"But not if that means we don't get any sleep tonight." fortsatte mamma högt. Vi tystnade genast.

När mamma och pappa gått och lagt sig satte vi oss i mitt fönster och tittade ut. Stjärnorna syntes knappt, eftersom gatlyktorna var för starka. Vi satt så tysta att vi hoppade till när min mobil vibrerade på mitt nattduksbord.

Jag sprang tyst över rummet och tryckte igång den.

"I know you were at the beach today. What the hell, you're supposed to stay at home."

Jag suckade.

"Who is it?" frågade Ida mimande från fönstet.

"Justin" viskade jag tillbaka.

"May I ask were you are tonight?" svarade jag Justin's sms och gick tillbaka till fönstret, med mobilen i handen.

En bil körde förbi nedanför på gatan och Ida gäspade trött.

"What are the meaning with having a million boys SO close to you, but not even wanting them?" Ida stirrade upp i himlen. Jag tittade ut mot motorvägen, ljusen från en lastbil lyste upp en liten bit av den stora rymden.

"Ireally don't know."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Previosly:

Precis innan jag somnade hörde jag ett klirrande ljud från Justins rum. Jag log och

när mamma kom in för att anklaga mig sov jag redan.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Nästa dag:

När jag slängt Justins sängkläder i tvättmaskinen och bäddat den, gick jag ner och

åt frukost. Justin satt i soffan med en skål flingor i knät och tittade på en repris av

16 and pragnent.

"Is it fun fixing my stuff?" frågade han utan att släppa skärmen med blicken.

Jag ignorerade frågan och gick ut i köket. Mamma syntes inte till, men pappa satt

och tittade på nyheterna.

"This is a scandal!" 

"What?" sa jag, medan jag öppnade kylskåpet. "That your tie is compleatly covered in yoghurt?"

Justin skrattade inne i vardagsrummet. Pappa tittade ner och såg att hans slips låg i skålen

med yoghurt framför honom.

"No." sa han och sträckte sig efter hushållspappret. "That the police still don't have any

clues to who it was that robbered Macy's last week."

"Who knows" sa jag och välte rullen så den rullade fram till honom, "it maybe was Justin."

"That wasn't necessary." Mamma kom ut i köket.

"I'm grounded so it doesn't make any sense." Jag drog ut en låda och tog en sked.

Jag gick in i vardagsrummet, satte mig brevid Justin och åt ur hans skål.

Justin tog både sin egen nyckel och min när han gick.

"You're grounded, so you're not allowed to go anywhere anyway."

Han rufsade om mitt hår och gick sen.

Jag gick bort till fönstret och såg honom svänga ut på vägen.

Så fort han försvann ringde jag Ida och hon var snart utanför dörren.

"Thanks for helping me out. I just can't stand being locked up."

Jag stod vid min garderob och valde kläder.

"No problem." Ida låg på min säng och kastade min kudde upp i taket. "You should

pick a summerdress. School starts about three weeks and you should enjoy the

sun while you can."

Jag vände mig om och tittade på henne. Hon hade en lång orange klänning med ett

mönster i brunt upp och nertill. Jag hade inget som kunde jämföras med den.

Men å andra sidan skulle vi bara till stranden.

"I just can't get how you knew that this would happend."

"What?" Jag hade inte hört på vad Ida sa.

"When you gave me the key." Hon reste sig upp och kudden föll i huvudet på henne.

"I just knew" Jag vände mig mot garderoben igen.

"You just knew that you would get into troubble and get grounded." Ida var tyst en stund.

"Sounds realistic" Hon ställde sig brevid mig. "Take that one." Hon pekade på en ljusblå

knälång klänning.

Jag ryckte på axlarna och tog av den från hängaren.

"By the way" sa Ida medan jag bytte om "do you have any makeup."

Jag gick ut från badrummet med ett skratt.

"Darling, I'm Justin Bieber's sister. I have to look good. Of course I have makeup."

Ida tittade sig omkring i rummet.

"Well I don't see any."

Jag gick fram till min byrå och drog ut övertsta lådan. Hon drog efter andan.

"This is all the blue colors, in the next there is red and in next there yellow."

När vi var klara stack vi ner till stranden.

Previosly:

"Then I'll die happy."

Jag himlade med ögonen.

"Just watch the movie!"

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När filmen var slut och Ida gått hem la mig på min säng och läste. Jag har en hög med tidningar under min

säng som jag snott av Justin. Det är allt mellan biltidningar till serietidningar, som jag läser när jag får tråkigt.

Justin skulle mörda mig om han visste att jag tagit dem. Fast nu kan han inte det längre.....

I alla fall, Justin och mina föräldrar kom hem några timmar senare.

Mamma bad oss sätta oss på varsin barstol. Hon berättade att hon, pappa och hennes föräldrar skulle åka på 

kryssning till medelhavet.

"What?" skrek jag och struntade i pappas sura min. "Who's going to check me then?"

Mamma tittade förebrående på mig.

"Justin, of course."

Jag flög ner från stolen.

"Justin?!" skrek jag ännu högre och dessutom gällt. "That Justin, that can't even walk outside without getting

into troubble? That Justin, that dumps one million girls on one mounth? That Justin....."

Mamma avbröt mig.

"That's it! You just got grounded, young lady!"

"What?! Because I don't like Justin's way of treating girls?! You mean you think it's right breaking peoples heart?!"

Jag rusade upp till mitt rum, stängde dörren ljudlöst och öppnade min garderob. Jag kröp in och flyttade på

skolådorna som stod på golvet. Jag har ställt upp dem som en mur, så mina föräldrar tror att den inte är större.

Bakom har jag alla mina saker, dockor, gosedjur, bilder och annat som mamma tror att jag slängt. Hon säger

att jag jag inte ska spara på sånt. Men jag vill behålla det, jag vill minnas.

Jag har en guld-brosch, som mamma tappade i mitt rum, när hon skällde på mig för att ha slagit på Justin.

Justin har länge undrat var hans usb, med klipp där han sjunger och tramsar sig, är. Det ligger i en låda,

brevid min rosa mjukiskannin, tillsammans med en grön leksaksbil som pappa gav mig när jag fick

benet gipsat.

Min favoritdocka, Clocky, sitter på golvet, lutad mot en rulle hushållspapper som Justin skrev ett hotbrev på,

en halloween för att skrämma mig. Det funkade.

Jag hörde Justin komma in i rummet. Han gick runt ett tag, antagligen tittade han under sängen, sen öppnade han garderoben. Han såg mig inte bakom lådmuren, utan gick ut igen.

"Mom! I think she climbed out through the window."

När dörren gått igen efter honom la jag mig ner på golvet och tittade upp mellan kläderna.

Mamma var väl halvvägs ut vid det här laget. Hon försvarade nästan alltid Justin, och det få gånger hon

försvarade mig var det genom att säga att jag hade en "svår uppväxt-period". Vaddå, så han får göra vad han

vill utan anledning, men jag blir bara förlåten utan tjafs om jag har mens? Visst, jag känner till historien

om hur svårt det var för henne när Justin blev till, MEN....

När jag öppnade ögonen igen låg min mobil på golvet och surrade. Jag tog upp den. "Justin". Jag suckade och

tryckte på svara.

"What?" frågade jag trött.

"Where are you?" Justin lät inte riktigt så arg som jag trodde att han skulle vara.

"On a plane to Vegas. I was thinking tha I maybe could get a jobb at a casino." Jag reste mig upp till sittande 

ställning."Why are you asking?"

Sen fick jag hålla luren en bit från örat.

"A PLANE TO VEGAS?! ARE YOU INSANE?! YOU DON'T KNOW WHAT HAPPENS THERE, THERE ARE PEOPLE WITH
GUNS THERE!"

"You have a gun" svarade jag lugnt. "And don't yell at me."

Han morrade, och sa sen:

"Okey, I'll pick you up. Just stay at the airport when you get there."

Jag reste mig upp, så snabbt att lådan som innehållit addidasskor välte.

"Are YOU insane? It's like half past ten, you can't get out there."

"Of course I can" sa han irriterat. "I'm not far from home. I'll just change to mom's car, 'cause she filled it with gas

this morning." Sen la han på.

Jag sprang ut ur garderoben och ner för trappan.

På väg ut till garaget ringde min mobil igen.

"Shira? Oh thank god you answered. Where are you? Your mom called my dad and said you where gone."

"Ida, it's cool. You don't need to worry. I'm at home, and I'm alright. Can we take this later? I need to

stop Justin from driveing to Vegas."

"Vegas? Why is he going there?" Hennes röst lät gäll. "What have happend?"

"IDA!" skrek jag. "NOT NOW!"

"Oh, right." Hon la på.

Längst ner i gatan såg jag Justins bil. Lyktorna bländade mig, men det gick inte att ta miste. Det var klart Justin som körde så vårdslöst.

Jag gick ut i gatan och tänkte inte på att det fanns en risk att han råkade köra på mig.

När han fick syn på mig tvärnitade han och var ute ur bilen redan innan den stannat helt.

"Where the hell have you been?!" Jag betraktade honom där han stod framför mig, villrådig om han skulle ruska om

mig eller kraa mig.

"I'll tell you if you calm down and shut the fuck up" svarade jag lugnt, men med lika hög röst som Justin.

Hans ögon blixtrade till, men sen drog ovädret förbi. Han hade varit orolig för mig. Jag brukar inte försvinna, utan kommer fram innan nån hinner bli orolig.

"Come" sa jag och gick mot huset.

Justin sneglade på bilen som stod snett över gatan med motorn igång.

"Okey, park the car first." Jag suckade och Justin flinade.

Han klev in i bilen och körde in den i garaget.

När han stängt garageporten gick han efter mig in i huset.

Jag gick in på mitt rum och ställde mig vi garderoben. Jag nickade mot den.

"Open it."

Justin tittade undrande på mig, men när jag inte gav honom nån förklaring ryckte han på axlarna och öppnade dörren.

Han tittade på mig igen och jag nickade att han skulle gå in.

Jag gick efter honom in och ställde mig brevid honom.

"But I did look here." Justin vände sig mot mig. "I would have seen you if you where here."

Jag skakade på huvudet.

" You didn't look close enough." Jag höll undan kläderna som hängde i vägen.

Justin tittade över muren av skokartonger och tittade sen på mig.

"I thought you threw those."

Han lyfte försiktigt ner lådorna och gick in. Han tog upp en gul teddybjörn och

satte sig i dess ställe. "Kelly gave you this on your 5 yearsbirthday."

Jag skrattade.

"You threw cake in my face and it ended up with foodfight." påminde jag honom om.

Han tittade upp på mig och flinade.

"Because you used my computer to download barbiemovies. When I was going to show Chaz something he asked me

if I also liked pink unicones."

"It was your fault from the beginning. You used my barbieDVDs to record Two and a half men."

"But that wasn't my fault."

"Then whos?"

"Moms. She said that you where too old to watch Barbie, and that I could use them."

"Talking about mom, shouldn't we call her and say that I here?"

Justin lade huvudet på sned och flinade sen.

"Not needed. They're home." Jag hörde blilen bromsa in på uppfarten.

"Oh no" Jag reste mig upp och sprang ut.

När jag fått utskällning för att ha gömt mig och skämtat med Justin om att jag var på väg till Vegas,

"varför berättade han det?", fick jag gå och lägga mig. Precis innan jag somnade hörde jag en klirand

från Justins rum. Jag log och när mamma kom in för att anklaga mig sov jag redan.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Previosly:

Vi sprang skrikande ut från affären och ut bland människorna på gatan. Vi rundade bliar, i försök att undvika

varandra, och lämnade ett kaos av ilskna röster och höga tutande efter oss.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När vi kom hem till mig var Justin och hans tjej inte kvar. De hade väl gått hem till henne. Frågan var varför.

Tänkte hon presentera Justin för sina föräldrar, typ som man gör innan man gifter sig? Tänkte hon gifta sig

med Justin? Var hade hon fått det ifrån?!

Jag frågade Ida, men hon bara ryckte på axlarna, där hon låg på vår soffa.

"They wanted privatcy, right?" Hon tittade på mig. "Okey, SHE wanted privatcy. Maybe her house is empty."

Jag  funderade på den möjligheten, ryckte på axlarna och gick ut i köket.

Där möttes jag av staplar av talrikar och en lapp på köksbordet.

"Oh" utropade Ida när hon kom in i köket. Sen flinade hon "Looks like you have some work to do."

"Listen, what he says" sa jagoch läste upp lappen. "Left something for you to do. Enjoy the work." Jag knycklade

ihop lappen och slängde den tvärs över rummet. Den landade i soptunnan.

"Score!" ropade Ida och jag gav henne en mörk blick. "Sorry" sa hon lågt "not the time".

"Exacly" instämde jag och plockade upp mobilen ur fickan. När signal på signal gått fram blev jag skickad till

röstbrevlådan.

"Justin" sa jag sammanbitet "You'll pay for this, I promise. A lot of stuff in your room is in danger right now

and I don't know if I can hold myself from breaking them. Remeber, I've done it before." Sen lade jag på.

"What did you break last time?" frågade Ida nyfiket.

Eftersom att hota Justin hade lugnat ner mig svarade jag:

"Last time did I break his window, with one of his shoes. Then I throw his skateboard in the container

dowstreet. He had to dig through all the trash to find it."

Ida flinade.

" What are you going to do this time?"

" Not I, We" sa jag "we are going to put all these dishes in his bed, so c'mon, let's go"

Ida tittade förbluffat på medan jag lyfte upp en talrikstapel och började gå mot trappan.

 "You don't think it's too mean?" frågade hon medan hon höll upp dörren till Justins rum.

" No" förklarade jag och spred ut talrikarna i hans säng " 'cause I'll be the one to clean everything, when I

broke his window I had to pay, so I'm actually doing him a favor. He choosed the most expensive

window in the whole store."

Jag reste på mig och pekade på det enda fönstret i rummet.

"That sweetheart, over there costed me 150 bucks."

Ida stod tyst ett tag.

"You mean that you'll have to clean all this" hon slog ut med armen över den enorma sängen "even if he

was mean against you? That's not fair, who says that?"

"My mum" svarade jag och gick ner efter fler talrikar.

"Then you don't have a fair mum" konstaterade hon och hjälpte mig bära upp resten av talrikarna.

När köket var rent, och Justins säng fylld av disk, slängde Ida sig ner i soffan och skrek

"No! I won't carry any more! I just don't do it."

Jag satte mig på golvet framför henne.

"The I guess it's good that we've alredy finished that? C'mon, witch movie are we going to watch?"

Hon flög upp och snubblade nästan över mig. Hon drog ut en av dvd:erna ur hyllan och viftade med den

över huvudet som om det vore ett pris. Jag behövde inte ens titta för att veta vilken det var.

"Aren't you getting a little bit to old for Garfield?"

Ida skakade på huvudet och tryckte på knappen så att släden åkte ut.

"Can you fix some snack?"

Jag reste mig och gick ut i köket igen. Poppade popcorn och tog nåt random godis ur skåpen, det

var säkert Justins, men det var ju rätt åt honom, hehe.

När jag kom in i vardagsrummet rusade Ida mot mig.

"YOU GOT NERDS?! GIMME, GIMME...!" Hon hoppade upp och ner på stället och skrek.

"Okey, calm down. You'll get your nerds." Jag gav henne den lilla asken. Hon lutade huvudet bakåt

och hällde godiset i munnen. Efter nån sekund började hon hosta och jag tvingade henne att räta upp huvudet.

När hon tittade på mig glittrade hennes ögon av tårar från hostattacken.

Jag skakade på huvudet.

"That candy will be your deth, you know that?"

Hon skrattade.

"Then I'll die happy."

Jag himlade med ögonen.

"Just watch the movie!"

Previosly:

Jag tittade frågande på Ida.

"There was a guy in the backseat that totalychecked you out." fnittrade hon med handen för ansiktet.

Jag vände mig om. I bakrutan på bilen såg jag en blond kille titta på mig.

Jag räckte ut tungan åt honom, vände mig och sprang efter Ida som försvunnit i folkmassan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sprang förbi en klänningsaffär och var tvungen att vända tillbaka, för  jag kunde se Ida därinne.

Klockan över dörren pinglade, och genast kom ett biträde fram till mig.

"Do you want soething special? A dress for the schoolprom, or for a wedding....?" undrade hon.

"Eehh...no..thanks. I'm just looking after my friend" sa jag.

Hon försökte genast hjälpa mig.

"Is she tall? Blond? Was she going to buy something special? Hon fullkomligt bombaderade mig med frågor.

Till slut sa jag:

"Oh, there she is!" och gick vimelkantig därifrån.

Snart hittade jag Ida vid en ställning med klänningar som såg ut att höra hemma bland Brittney Spears

galakläder.

"Why do you always do like that?" frågade hon medan hon tog ut en kort, glansig klänning och höll den framför

sig.

"It's for his own safety" sa jag och lekte förstrött med ett par långa balhandskar.

Ida fnös och hängde tillbaka klänningen igen.

"If you don't give them a chance, you'll never know if Justin maybe accept them"

Jag följde efter henne till bröllopsavdelningen.

"Maybe, but I won't risk their life just so I can figure out." Jag lutade mig mot väggen.

Ida himlade med ögonen, och vände sig bort. Hon hakade loss en stor bröllopsklänning från väggen och tittade

drömmande på den.

"Imagine, a long walk, with your whole family and friends around you. And then, at the end you meet the man

you love." Hon suckade "I wish that I will do that one day".

" Not with my brother I hope." Jag gick fram till henne och tittade på klänningen. "That's not the one."

Jag gick längs raderna av vitt. Siden, tyll, rosor, pärlor, allt en brud kan önska bära.

Sen hittade jag den. En smal klänning i silver.

"Close your eyes" ropade jag över axeln till Ida. Hon fnittrade nervöst, men gjorde som jag sa.

Jag tog hennes hand och ledde henne till en av de stora speglarna. Jag höll klänningen framför henne.

"Now, look."

Ida öppnade ögonen och drog efter andan.

"Wow.....I don't know what to say" sa hon och tittade på den blonda flickan i spegeln.

"Why not start with 'Thanks for saveing my wedding from being a totaly fiasko because of my dress'" sa jag.

Hon vände sig om och slog mig på armen, men skrattade.

"Sure, Thanks for saving my wedding from being a totaly fiasko because of YOUR dress" härmade hon min

pipiga imitation, och tjöt sen av skratt.

"You know I wasn't mean that" tjöt jag lika full av skratt.

"So what did you mean then? That my taste is bad?!" skrek Ida, släppte klänningen över en klädställning och

började jaga mig.

"No" skrek jag tillbaka och duckade under en hylla "I'm just saying that the dress I picked out was way more beautiful."

Vi sprang skrikande ut från affären och ut bland människorna på gatan. Vi rundade bilar, i försök att undvika varandra, och lämnade ett kaos av ilskna röster och höga tutande efter oss.

Previosly:

"Nice done, thanks:) was afraid she would leave"

Jag log.

"you r welcomme" skrev jag tillbaka och la ner mobilen.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag gick till skateparken, för Ida är alltid där. Jag lutade mig mot räcket som löper runt och

sökte med blicken efter hennes ljusa hår. Till slut hittade jag henne, hon hade precis vänt på

den högsta backen och var på väg ner igen.

När hon kom ner på plan mark gjorde hon en flipp (vet inte vad det heter) så att brädan snurrade ett

varv när hon hoppade. Sen landade hon med fötterna på marken brevid den.

Jag log.

Ida hade börjat skejta redan första dan när hon kom hit,

och då var klockan 1 på morgonen. Justin hade fått mig att filma honom när han skejta,

 "varför låter jag mig övertalas så lätt?", så jag stod där med mobilen och försökte låta bli att sommna när

hon kom gåendes med sin neongula skateboard i handen.

Hon struntade i Justin utan gick till andra sidan av parken. Justin stannade och viftade åt mig att sluta

filma. Jag vände mig mot tjejen som fångat hans intresse, hon var duktig och såg ut att vara min ålder.

Jag gick fram till Justin och slog honom på armen, jag visste att hur hårt jag än slog skulle jag inte orsaka

någon skada på honom. 

Att slå Justin är som att försöka slå ner Edward Cullen. Tror jag i alla fall. Jag har aldrig försökt och jag tror inte jag

kommer få chansen heller.

 "Forget it!"sa jag "She could be one of my friends, and you think that they are too young for you!"

Justin vände sig mot mig och flinade.

 "But this one is hot."

Jag morrade, men han bara log.

 "Know what? If you can make her your friend before sunrise I'll leave her alone."

Jag skrattade till vid minnet och de som stod närmast mig ryggade men slappnade av

när de förstod att jag inte skulle ta fram en kniv och döda alla i närheten.

Sånt händer, men antagligen trodde de inte att den här tjejen i fjortonårsåldern

skulle ha en sådan galenskap innanför sin söta panna. De skulle bara veta.

Ida tittade mot oss och log när hon såg mig. Hon klev på brädan och åkte smidigt fram till

mig. När hon var en meter ifrån räcket satte hon sig på huk på brädan och gled enkelt under.

"Hi" sa hon när hoppat av och kommit fram till mig.

"Hi" sa jag och slog armarna runt henne.

"wow, you seem happy." sa hon förvånat. "Is it your birthday? Oh god, I'm sorry that forgot.

Please, please, please forgive me!"

Jag skrattade. Ida börjar ofta prata och bara fortsätter, utan att så mycket som pausa för att andas.

"Calm down, it's not my birthday. It's a month left. I just came to mind that first time we meet."

"Oh, right" sa Ida och log. "It was so weird. I thought that you was yelling at him because you wanted to go home."

Det var ju lite sant, jag hade bara haft shorts och en av Justins skjortor på mig. Han hade gett mig den när han såg att jag frös, men det var ju inte så konstigt för jag brukar inte gå ut i pyjamas, alltså t-shirt och shorts.

"And then you came up to me and said: Hi! My brother have a crush on you and since your in my age I want to save you, what do you say? like you were saying it every day" fortsatte Ida med ett skratt.

Jag nickade. Hon hade stirrat på mig med stora ögon när jag förklarat saken från början.

När jag var klar hade hennes ansikte lyst upp av ett leende.

"Sure" hade hon sagt.

Justins ögon hade blivit svarta när jag sa till honom att nu fick leta efter nån annan, för min kompis henne rörde han inte. Men sen hade han skrattat och önskat mig lycka till, och sagt att när vänskapen tog slut så fick jag inte lägga mig

i ifall han var med henne.

Ida skrattade till brevid mig och förde mig tillbaka till gata vi gick på.

"What?" frågade jag och höjde på ögonbryna. "What's so fun?"

Ho pekade på en bil som körde förbi. Den var ljusblå, och såg ut som de flesta andra bilarna som passerade.

Jag tittade frågande på Ida.

"There was guy in the backseat who totalychecked you out." fnittrade hon med handen för ansiktet.

Jag vände mig om. I bakrutan på bilen såg jag en blond kille titta på mig.

Jag räckte ut tungan åt honom, vände mig och sprang efter Ida som försvunnit i folkmassan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag måste helt enkelt få med så mycket som möjligt. Sorry :(

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vaknade några minuter över 6, jag är morgonmänniska, något jag inte har gemensamt med Justin.

Det sista jag kom ihåg från kvällen var att Justin gått på toa och sedan sagt "Oh, babe" innan dörren gled igen efter

honom när han gick in på sitt rum igen. Jag VET att jag inte ska tjuvlyssna på hans privatliv, men kom igen!

Det är lite svårt, för Justin gör ingeting tyst. Han till och med kissar högt!

Jag bytte om till mina favoritshorts, de är rosa och har en panda broderad på ena bakfickan, linne och tog med ett av mina många par solglasögon.

När jag kom ner till köket var det ingen där, seriöst. Det brukar vara helt fullt av människor,

två hundar och en katt, men för när jag för en gångs skull inte skulle haft något emot att titta på Stargate 1

(som alltid är på vår kökstv) så är det ingen där.

Jag suckade och öppnade kylskåpet. 

Yoghurten var för gammal, så jag spolade ut den halvliter som var kvar i paketet i vasken.

Sen tog jag en macka, bredde på smör och satte mig vid vårt höga barstolsbord och satte på tv:n.

Reklam för shampo, "mjukgörande och effektivt", kom och gick i en helvetes fart och sen dök en nyhetsuppläsare

fram på skärmen. Han pratade på om gängbråk, kändisar, masskrockar och strömavbrott. När han kom till

Justin Biebers nya "leksak" höjde jag volymen.

- Justin, you're on tv again, ropade jag upp mot övervåningen.  Are you coming or should I type it down?

När han inte svarade tog jag upp blocket som låg på golvet vid spisen och började skriva.

Jag hann skriva de första fem meningarna, innan jag hörde Justins steg i trappan. När han dök upp i dörren

var hans t-shirt skrynklig  och hans uppsyn irriterad. Jag hade tydligen stört honom i nåt viktigt.

- Serious? frågade jag. Now?

- Why not? sa han nonchalant och drog handen genom håret. The girls likes it.

Jag suckade högt. Justin älskade att reta mig genom att vara sjukt nonchalant om såna saker.

- You're disgusting, you know, sa jag och gled ner från stolen överdrivet långsamt.

Han flinade och gick fram till mig.

-That's a gene you have too.

-I'm not even allowed to be outside the house at night, sa jag låtsasförnärmat.

Fast det är inte sant för jag får vara ute till tolv på helger och lov, och längre om Justin är med.

Det är de få tillfällen då Justin inte sticker efter en kvart med en tjej, för att sedan komma tillbaka, hämta en ny och hålla på så hela natten. Fast ibland hittar han nån han gillar och är  med bara henne.

Vårt syskontjafs avbröts av att Fanny, Justins ragg, kom in i rummet.

- Justin, where.. hon stannade när hon fick se mig.

Jag kunde se paniken spridas i hennes ögon.

- Catch  her, sa jag en sekund innan hon vände och sprang ut igen. Jag skulle också springa om "min" killes lillasyster fick

se mig i bara underkläderna.

Justin rusade efter henne och jag hörde att han lyckades hejda henne i hallen. Han försökte övertala henne att gå

tillbaka in igen.

-Justin, sa Fanny förebrående, you said that noone would be here.

Jaha, så det var därför alla hade utrymt huset. För att Justins tjej var blyg. Ingen som helst logik, jag vet.

-She's my sister, sa Justin, and my parents thought she would leave when she woke up.

-Obviously she didn't, sa Fanny upprört.

Då gick jag ut i hallen.

- I go out when I feel for it, thank you, sa jag till Justin, som verkade chockad över att jag kommit ut för jag brukar inte lägga mig. And Fanny, I can go now if you want me to, but don't look at this as the worst that ever can happen to you,

because: you can have a brother that dosen't allowed you to date. And that's the worst, Bye!

Jag tog på mig skorna och gick. När jag gått två kvarter visslade min mobil, jag fick Justin att vissla sin "hot girl"busvissling och den är min smssignal.

"Nice done, thanks:) was afraid she wo leave"

Jag log.

"you r welcomme" skrev jag tillbaka och la ner mobilen.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vill verkligen veta vad ni tycker, coments plezzzzzzzzzzzzzz!