Previosly:

Precis innan jag somnade hörde jag ett klirrande ljud från Justins rum. Jag log och

när mamma kom in för att anklaga mig sov jag redan.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Nästa dag:

När jag slängt Justins sängkläder i tvättmaskinen och bäddat den, gick jag ner och

åt frukost. Justin satt i soffan med en skål flingor i knät och tittade på en repris av

16 and pragnent.

"Is it fun fixing my stuff?" frågade han utan att släppa skärmen med blicken.

Jag ignorerade frågan och gick ut i köket. Mamma syntes inte till, men pappa satt

och tittade på nyheterna.

"This is a scandal!" 

"What?" sa jag, medan jag öppnade kylskåpet. "That your tie is compleatly covered in yoghurt?"

Justin skrattade inne i vardagsrummet. Pappa tittade ner och såg att hans slips låg i skålen

med yoghurt framför honom.

"No." sa han och sträckte sig efter hushållspappret. "That the police still don't have any

clues to who it was that robbered Macy's last week."

"Who knows" sa jag och välte rullen så den rullade fram till honom, "it maybe was Justin."

"That wasn't necessary." Mamma kom ut i köket.

"I'm grounded so it doesn't make any sense." Jag drog ut en låda och tog en sked.

Jag gick in i vardagsrummet, satte mig brevid Justin och åt ur hans skål.

Justin tog både sin egen nyckel och min när han gick.

"You're grounded, so you're not allowed to go anywhere anyway."

Han rufsade om mitt hår och gick sen.

Jag gick bort till fönstret och såg honom svänga ut på vägen.

Så fort han försvann ringde jag Ida och hon var snart utanför dörren.

"Thanks for helping me out. I just can't stand being locked up."

Jag stod vid min garderob och valde kläder.

"No problem." Ida låg på min säng och kastade min kudde upp i taket. "You should

pick a summerdress. School starts about three weeks and you should enjoy the

sun while you can."

Jag vände mig om och tittade på henne. Hon hade en lång orange klänning med ett

mönster i brunt upp och nertill. Jag hade inget som kunde jämföras med den.

Men å andra sidan skulle vi bara till stranden.

"I just can't get how you knew that this would happend."

"What?" Jag hade inte hört på vad Ida sa.

"When you gave me the key." Hon reste sig upp och kudden föll i huvudet på henne.

"I just knew" Jag vände mig mot garderoben igen.

"You just knew that you would get into troubble and get grounded." Ida var tyst en stund.

"Sounds realistic" Hon ställde sig brevid mig. "Take that one." Hon pekade på en ljusblå

knälång klänning.

Jag ryckte på axlarna och tog av den från hängaren.

"By the way" sa Ida medan jag bytte om "do you have any makeup."

Jag gick ut från badrummet med ett skratt.

"Darling, I'm Justin Bieber's sister. I have to look good. Of course I have makeup."

Ida tittade sig omkring i rummet.

"Well I don't see any."

Jag gick fram till min byrå och drog ut övertsta lådan. Hon drog efter andan.

"This is all the blue colors, in the next there is red and in next there yellow."

När vi var klara stack vi ner till stranden.

Previosly:

"Then I'll die happy."

Jag himlade med ögonen.

"Just watch the movie!"

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

När filmen var slut och Ida gått hem la mig på min säng och läste. Jag har en hög med tidningar under min

säng som jag snott av Justin. Det är allt mellan biltidningar till serietidningar, som jag läser när jag får tråkigt.

Justin skulle mörda mig om han visste att jag tagit dem. Fast nu kan han inte det längre.....

I alla fall, Justin och mina föräldrar kom hem några timmar senare.

Mamma bad oss sätta oss på varsin barstol. Hon berättade att hon, pappa och hennes föräldrar skulle åka på 

kryssning till medelhavet.

"What?" skrek jag och struntade i pappas sura min. "Who's going to check me then?"

Mamma tittade förebrående på mig.

"Justin, of course."

Jag flög ner från stolen.

"Justin?!" skrek jag ännu högre och dessutom gällt. "That Justin, that can't even walk outside without getting

into troubble? That Justin, that dumps one million girls on one mounth? That Justin....."

Mamma avbröt mig.

"That's it! You just got grounded, young lady!"

"What?! Because I don't like Justin's way of treating girls?! You mean you think it's right breaking peoples heart?!"

Jag rusade upp till mitt rum, stängde dörren ljudlöst och öppnade min garderob. Jag kröp in och flyttade på

skolådorna som stod på golvet. Jag har ställt upp dem som en mur, så mina föräldrar tror att den inte är större.

Bakom har jag alla mina saker, dockor, gosedjur, bilder och annat som mamma tror att jag slängt. Hon säger

att jag jag inte ska spara på sånt. Men jag vill behålla det, jag vill minnas.

Jag har en guld-brosch, som mamma tappade i mitt rum, när hon skällde på mig för att ha slagit på Justin.

Justin har länge undrat var hans usb, med klipp där han sjunger och tramsar sig, är. Det ligger i en låda,

brevid min rosa mjukiskannin, tillsammans med en grön leksaksbil som pappa gav mig när jag fick

benet gipsat.

Min favoritdocka, Clocky, sitter på golvet, lutad mot en rulle hushållspapper som Justin skrev ett hotbrev på,

en halloween för att skrämma mig. Det funkade.

Jag hörde Justin komma in i rummet. Han gick runt ett tag, antagligen tittade han under sängen, sen öppnade han garderoben. Han såg mig inte bakom lådmuren, utan gick ut igen.

"Mom! I think she climbed out through the window."

När dörren gått igen efter honom la jag mig ner på golvet och tittade upp mellan kläderna.

Mamma var väl halvvägs ut vid det här laget. Hon försvarade nästan alltid Justin, och det få gånger hon

försvarade mig var det genom att säga att jag hade en "svår uppväxt-period". Vaddå, så han får göra vad han

vill utan anledning, men jag blir bara förlåten utan tjafs om jag har mens? Visst, jag känner till historien

om hur svårt det var för henne när Justin blev till, MEN....

När jag öppnade ögonen igen låg min mobil på golvet och surrade. Jag tog upp den. "Justin". Jag suckade och

tryckte på svara.

"What?" frågade jag trött.

"Where are you?" Justin lät inte riktigt så arg som jag trodde att han skulle vara.

"On a plane to Vegas. I was thinking tha I maybe could get a jobb at a casino." Jag reste mig upp till sittande 

ställning."Why are you asking?"

Sen fick jag hålla luren en bit från örat.

"A PLANE TO VEGAS?! ARE YOU INSANE?! YOU DON'T KNOW WHAT HAPPENS THERE, THERE ARE PEOPLE WITH
GUNS THERE!"

"You have a gun" svarade jag lugnt. "And don't yell at me."

Han morrade, och sa sen:

"Okey, I'll pick you up. Just stay at the airport when you get there."

Jag reste mig upp, så snabbt att lådan som innehållit addidasskor välte.

"Are YOU insane? It's like half past ten, you can't get out there."

"Of course I can" sa han irriterat. "I'm not far from home. I'll just change to mom's car, 'cause she filled it with gas

this morning." Sen la han på.

Jag sprang ut ur garderoben och ner för trappan.

På väg ut till garaget ringde min mobil igen.

"Shira? Oh thank god you answered. Where are you? Your mom called my dad and said you where gone."

"Ida, it's cool. You don't need to worry. I'm at home, and I'm alright. Can we take this later? I need to

stop Justin from driveing to Vegas."

"Vegas? Why is he going there?" Hennes röst lät gäll. "What have happend?"

"IDA!" skrek jag. "NOT NOW!"

"Oh, right." Hon la på.

Längst ner i gatan såg jag Justins bil. Lyktorna bländade mig, men det gick inte att ta miste. Det var klart Justin som körde så vårdslöst.

Jag gick ut i gatan och tänkte inte på att det fanns en risk att han råkade köra på mig.

När han fick syn på mig tvärnitade han och var ute ur bilen redan innan den stannat helt.

"Where the hell have you been?!" Jag betraktade honom där han stod framför mig, villrådig om han skulle ruska om

mig eller kraa mig.

"I'll tell you if you calm down and shut the fuck up" svarade jag lugnt, men med lika hög röst som Justin.

Hans ögon blixtrade till, men sen drog ovädret förbi. Han hade varit orolig för mig. Jag brukar inte försvinna, utan kommer fram innan nån hinner bli orolig.

"Come" sa jag och gick mot huset.

Justin sneglade på bilen som stod snett över gatan med motorn igång.

"Okey, park the car first." Jag suckade och Justin flinade.

Han klev in i bilen och körde in den i garaget.

När han stängt garageporten gick han efter mig in i huset.

Jag gick in på mitt rum och ställde mig vi garderoben. Jag nickade mot den.

"Open it."

Justin tittade undrande på mig, men när jag inte gav honom nån förklaring ryckte han på axlarna och öppnade dörren.

Han tittade på mig igen och jag nickade att han skulle gå in.

Jag gick efter honom in och ställde mig brevid honom.

"But I did look here." Justin vände sig mot mig. "I would have seen you if you where here."

Jag skakade på huvudet.

" You didn't look close enough." Jag höll undan kläderna som hängde i vägen.

Justin tittade över muren av skokartonger och tittade sen på mig.

"I thought you threw those."

Han lyfte försiktigt ner lådorna och gick in. Han tog upp en gul teddybjörn och

satte sig i dess ställe. "Kelly gave you this on your 5 yearsbirthday."

Jag skrattade.

"You threw cake in my face and it ended up with foodfight." påminde jag honom om.

Han tittade upp på mig och flinade.

"Because you used my computer to download barbiemovies. When I was going to show Chaz something he asked me

if I also liked pink unicones."

"It was your fault from the beginning. You used my barbieDVDs to record Two and a half men."

"But that wasn't my fault."

"Then whos?"

"Moms. She said that you where too old to watch Barbie, and that I could use them."

"Talking about mom, shouldn't we call her and say that I here?"

Justin lade huvudet på sned och flinade sen.

"Not needed. They're home." Jag hörde blilen bromsa in på uppfarten.

"Oh no" Jag reste mig upp och sprang ut.

När jag fått utskällning för att ha gömt mig och skämtat med Justin om att jag var på väg till Vegas,

"varför berättade han det?", fick jag gå och lägga mig. Precis innan jag somnade hörde jag en klirand

från Justins rum. Jag log och när mamma kom in för att anklaga mig sov jag redan.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------